Jag har så svårt att se mina begränsningar och måste verkligen lära mig att bromsa. Att packa kan ju se som världens enklaste grej men med mina leder och dessutom två jobbnätter i bagaget blir det en otrolig stress på kroppen. När M inte är hemma har jag också en tendens att glömma bort att äta. Jag pressar mig själv och den enda som betalar för det är jag. Jag har återigen smackat in huvudet i väggen och är helt slut.
Vaknade med ett fullskaligt migrän imorse. Jag tog en zoomig och hoppades att det skulle lätta, jag skulle ju på en rolig kurs! Men det slutade med att jag kramade toastolen i en timme och ännu en sjukdag. Jag somnade till slut och vaknade när M ringde kl 16.
16 H sömn! Och ändå är jag oerhört trött just nu. Min kropp orkar helt enkelt inte mer. Snart får jag semester och det ska bli skönt att få vila lite!
Packningen då? Ja M är nere i Götet och spelar (Häcken borta ikv) och kommer inte hem förrän imorgon bitti. Så nu överlåter jag packningen till flyttgubbarna som jag ska ta emot kl 7 imorgon. Det känns skönt! Snart är detta flyttkaos över och ingen kommer att njuta mer än jag!

Men fina Ida nu måste du ta det lite mer försiktig, du sk bo i den kroppen lääänge till. Jag bet att det är värdelöst att när kroppen säger ifrån, men man kan inte annat än att lyssna på den. Krya på dig och ”styr å ställ” med flyttgubbarna, det är dom till för
. Kram